Från Skottlands nordligaste öar är det kortare väg till Polarcirkeln än vad det är till London. De historiska och kulturella banden till Norden är starka. Shetlands- och Orkney-öarna var en del av dansk-norska riket (ursprungligen norska kronkolonier) fram till 1468 då danska kungen Christan 1 pantsatte dem. På 16- och 1700-talet försökte danska kungar lösa in ögrupperna. Och så sent som i början av 1900-talet uppvaktades skandinaviska länder av lokala beslutsfattare i hopp om att panten skulle inlösas!

Pandemin, som hållit världen och Norden i sitt grepp i snart ett år, aktualiserar tydligt behovet av samarbete i kristid. Som bekant går de nordiska länderna i otakt när det gäller att bekämpa covid-19, låt vara att Norden som referensram blivit uppenbar för de flesta och beslutsfattarna träffats virtuellt flitigare än någonsin. Det är bra att hålla kontakt för när, inte om, nästa kris drabbar regionen bör vi vara bättre utrustade för och förberedda på samarbete.

Årets december är dyster i dubbel bemärkelse, men en av ljuspunkterna – om också hon dessvärre bara virtuellt – är utan tvekan Lucia. Jämfört med ljusspriderskan lucia framstår den danske julemanden, finska joulupukki, svenska jultomten, norska julenissen, isländska jólasveinn, färöiska jólamadurin och grönländska juulimaaq som sju dvärgar. De flesta av dem förvrängda till rena Coca-Cola-tomtar i sina kitschiga röda kåpor och diverse utstyr. Men de säljer bra från år till år och det är ju det som räknas.

Nordiska ungdomar är engagerade och kunskapsrika, men passiva när det gäller att verka inom föreningar och andra traditionella sammanhang, fastslår en färsk vetenskaplig rapport Nordiske unge – politisk fællesskab og engagement (Jonas Lieberkind), som beställts av Foreningen Norden i Danmark.

I debattskriften Meningen med föreningen, som gavs ut ifjol med anledning av Föreningarna Nordens 100-årsjubileum, efterlyser redaktör Hilde Sandvik en nordisk offentlighet. Om integrationen i regionen ska stärkas, och det ska den enligt statsministrarnas vision för 2030, förutsätter det samtal på tvärs av landgränserna.

Nordisk litteratur står högt i kurs, både utanför och innanför Norden. Nordiska rådets litteraturpris är prestigefyllt och har bidragit till att sprida kännedom om nordiska författare bland nordbor och internationellt. Tillsammans med Nordiska biblioteksveckan, sedan några år tillbaka Nordiska litteraturveckan, har det resulterat i att litteraturen är den kulturform som sannolikt står starkast i Norden.

Nordbor brukar ofta hävda att intresset för naturen och därmed miljömedvetenheten är ett typiskt nordiskt särdrag. Därmed må vara hur som helst, men det går inte att bestrida att Norden är sent urbaniserat jämfört med många andra regioner och att nordbor i allmänhet har ett nära förhållande till naturen inte minst tack vare traditionen med sommarhus, fjällvandringar, båtliv etc. Och faktum är att den moderna miljörörelsen har en stark nordisk prägel.

Många utanför Norden beundrar den så kallade nordiska modellen, som är ett hopkok av alla tänkbara fungerande lösningar i de fem nordiska länderna. Under normala omständigheter har de fem nordiska länderna hög ekonomisk produktivitet, social jämlikhet och medborgarna känner stor tillit till myndigheter och dessutom brukar nordborna placera sig högt på FN:s lista över lyckliga invånare.

För det nordiska samarbetet har coronaviruset varit en väckarklocka. I kristider står enskilda länder i allmänhet sig själva närmast, men icke desto mindre har frånvaron av koordinering varit ett bakslag för hela den nordiska gemenskapen. Och dessvärre en uppföljning på misslyckandet i samband med flyktingkrisen hösten 2015. Vägen till statsministrarnas målsättning att Norden 2030 skall vara världens mest hållbara och integrerade region är både lång och krokig.

För flera år sedan gjordes en gallup där det frågades av nordbor vart de skulle flytta om de inte fick bo kvar i sitt hemland. Resultat var ungefär så här: svenskarna skulle flytta till Norge och Danmark, norrmännen skulle flytta till Sverige och Danmark, danskarna skulle flytta främst till Norge, men också till Sverige medan finländarna helst skulle flytta till Sverige. Men ingen ville flytta till Finland!

Jämställdhet mellan könen anses vara en av de grundläggande nordiska värderingarna, även om jämställdhet inte direkt har sina rötter i Norden. Icke desto mindre står jämställdheten högre i kurs i Norden än i de flesta andra regioner i världen. Det kan man med fog hävda utan att göra sig skyldig till självgod nordism.

Nordens dag, 23 mars, firas som bekant för att markera det nordiska samarbetet och Helsingfors-avtalet från 1962, som ibland en aning högstämt kallas för ”Nordens grundlag”. Under normala omständigheter brukar det ordnas en mängd evenemang, till exempel nordiska gästabud, där vänner och bekanta träffas för trevlig samvaro. Hygge-Norden när det är som bäst. I år är det annorlunda.

Britternas beslut att lämna EU får självfallet konsekvenser för Norden. Men eftersom processen är på hälft, övergångsperioden pågår åtminstone till sista december 2020, och ingen vet hur avtalet mellan Storbritannien och EU kommer att se ut, är det för tidigt att slå fast vad Brexit i praktiken betyder för de nordiska länderna.

För att Norden, enligt statsministrarnas vision, ska utvecklas till att bli världens mest integrerade region bör det bli lättare för medborgare, organisationer och företag att verka i hela Norden. Ett steg mot tätare integration är att införa ett system där nordbor kan identifiera sig elektroniskt i varandras länder.