Britternas beslut att lämna EU får självfallet konsekvenser för Norden. Men eftersom processen är på hälft, övergångsperioden pågår åtminstone till sista december 2020, och ingen vet hur avtalet mellan Storbritannien och EU kommer att se ut, är det för tidigt att slå fast vad Brexit i praktiken betyder för de nordiska länderna.
Men på ett överordnat plan kan man tillåta sig att spekulera. För de tre nordiska EU-medlemmarna Danmark, Finland och Sverige är Storbritanniens sorti ett beklagligt bakslag. Brexit rubbar EU:s traditionella maktbalans och försvagar unionens globala tyngd. En stor aktör, med för de nordiska länderna ofta sammanfallande inställning till integrationsfrågor, väljer att lämna mötesrummet. Det gäller kanske i synnerhet för Danmark och Sverige som sett britterna som sin viktigaste partner i EU.
Danmark blev medlem av EG (Europeiska gemenskaperna) samtidigt som Storbritannien (1973) och har i sin skeptiska syn på många integrationsfrågor – och sina fyra undantag – förlitat sig på Storbritanniens stöd. Även om de flesta beslut i EU fattas i konsensus har Danmark ofta röstat med Storbritannien. Nu måste Danmark leta efter nya allianser och nära samarbetspartners, ett arbete som pågått de senaste åren. Även Sverige, som gick med i EG närmast av inrikespolitiska skäl, har hört till unionens skeptiker och sett på Storbritannien som en pålitlig bundsförvant.
Finlands inställning avviker i viss mån från Danmarks och Sveriges. Tyskland har under hela självständighetstiden, från 1917 framåt haft stor – för att inte säga avgörande - betydelse för Finland och medverkade starkt till att Finland kunde inleda medlemskapsförhandlingarna samtidigt som Sverige och Österrike (1993). Storbritannien har förvisso varit en viktig partner för Finland också, men Finland har ofta röstat med Tyskland. Dessutom hör båda länderna till eurogruppen.
Nordiska politiker efterlyser ibland mera nordiskt samarbete och koordination mellan de tre nordiska medlemsstaterna i EU och efter Brexit har rösterna blivit fler. Men frågan är om intresset är större än tidigare att skapa ett nordiskt block i EU. Det är sannolikt att man i stället för Norden väljer att tala om Nordeuropa innefattande de nordiska länderna, Estland, Irland, Holland och andra likasinnade länder. Om eurogruppen stärker sin ställning inom EU är det inte otänkbart att länder som står utanför överväger att ansöka om tillträde.
Storbritannien är ett viktigt exportland för alla nordiska länder och den marknaden vill man naturligtvis inte tappa. Förhandlingarna om nya handelsavtal har ännu inte inletts. Ett annat stort frågetecken är säkerhetspolitiken. I EU:s nya globaliseringsstrategi uppställs ambitiösa mål angående försvarssamarbetet, att påverka näromgivningen och förhindra kriser samt stärka folkrätten. Även i den meningen är Brexit ett bakslag trots att Storbritannien betonar att försvarssamarbetet prioriteras också efter att landet lämnat EU.
Sist, men ingalunda minst. Vad betyder Brexit för nordiska ungdomar som gärna reser, arbetar och studerar i Storbritannien? För det första kommer Storbritannien att själv välja vem som får arbeta och studera i landet. De första restriktionerna har redan presenterats. Däremot kommer man inte att kräva visum av EU-medborgare för kortare besök i landet, men passet ska man naturligtvis alltid ha med sig på turen till Det förenade kungadömet.
Henrik Wilén
