Med stor sorg kan vi meddela att förbundssekreterare Henrik Wilén har avlidit efter en tids sjukdom. Henrik Wilén tillträdde som förbundssekreterare för FNF i 2015. Innan dess var Henrik bland annat Pohjola-Nordens generalsekreterare under 2011-2014.

Nordiska rådets 74. session följde inarbetade rutiner sedan decennier med möten, debatter och prisutdelning, men frågan är om inte årets session i riksdagshuset i Helsingfors upplevdes som angelägnare än på många år.

Litteraturen har sedan länge en framträdande roll i den nordiska kulturgemenskapen. Redan på 1800-talet var nordiska författare och kulturpersoner förtrogna med grannlandets litteratur, som de läste på originalspråket. Den skandinaviska språkförståelsen var utbredd inom kulturkretsar. Till exempel Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg var en bästsäljare i Sverige och välkänd även i övriga Norden. Det samma gällde för Runebergs vän, journalisten och skriftställaren Zacharias Topelius. Enligt historiska källor var duon en särdeles bra affär för det nystartade förlaget Bonnier. Trenden fortsatte in på 1900-talet, men språkförståelsen spred sig inte i vida kretsar, som visserligen gärna läste grannlandets litteratur, men helst på sitt modersmål.

Sveriges spännande riksdagsval var det första i ordningen av tre nordiska parlamentsval som kan rita om den politiska kartan i Norden. Före årsskiftet står Danmark i tur, men ingen annan än statsminister Mette Frederiksen vet exakt när det sker.

I det omfattande tvåbandsverket Union eller undergång kartlägger historikerduon Rasmus Glenthøj – Morten Nordhagen Ottosen skandinavismens uppgång och fall. Glenthøj, lektor vid Syddansk universitet i Odense och Ottosen (lektor vid Forsvarets høgskole / Krigsskolen i Oslo) hänvisar till tidigare förbisedda källor och konstaterar att tanken på ett enat Skandinavien inte enbart var rusiga studenters drömmar och fantasier, utan att det på många håll fanns seriösa planer på en skandinavisk stat eller union.

9 juni firade Åland 100 år av självstyrelse. Sedan Ålands lagting sammanträdde för första gången 9 juni 1922 har dagen kallats för Ålands självstyrelsedag. Devisen för jubileumsåret är 100 år av egensinne, och utan envishet, stolthet och gott självförtroende skulle inte ålänningarna ha kunnat hålla på sin självstyrelse i ett sekel.

Hur ser det hållbara resandet ut i framtiden? Den frågan kan sannolikt ingen svara på, även om många pratar om det. Däremot får man en inblick i hur det hållbara resandet såg ut för länge sedan genom att bekanta sig med affischutställningen Come to Norden, som visas på Nordiska museet i Stockholm fram till 6.11.2022.

För att Norden på allvar ska bli världens mest integrerade region krävs att länderna i regionen har likartade lösningar i de grundläggande frågorna som säkerhet och ekonomisk politik. Oftast har förändringar på den stora världsscenen gett det nordiska samarbetet en puff framåt.

Mången 60-åring kan vara i behov av att fräschas upp och det gäller i högsta grad dagens jubilar. Helsingforsavtalet från 1962 firas varje år 23 mars, som utropats till Nordens dag. Det blir många markeringar Norden runt. Men de politiska beslutsfattarna borde ge juristerna i uppdrag att skriva om avtalet, som brukar kallas för det nordiska samarbetets grundlag.

Det finns många sympatiska ord i isländska språket och ett av de vackraste är handknattleikur (handboll). Det för osökt tankarna till små knattar som leker med en boll, och i samband med den nyligen spelade EM-turneringen i handboll fick tv-tittarna se litet större ”knattar” spela spelet, som uppfanns i Danmark och som med åren kommit att bli en världssport som Norden dominerar.

Coronapandemin har fungerat som en väckarklocka för det nordiska samarbetet, konstaterar Finlands tidigare nordiska samarbetsminister och Nordiska rådets direktör Jan-Erik Enestam i en färsk rapport, som diskuterades på Nordiska rådets session i slutet av 2021.

Svenske finansmannen Jacob Wallenberg drog, i samband med utgivningen av en bok, en lans för mer nordiskt samarabete. Släkten Wallenberg har via sina företag bedrivit nordiskt samarbete, främst med Finland och Norge i alla tider. Idag efterlyser han tätare nordiskt samarbete.

Varför i all världen tog Sverige som stat, åtminstone till en början, och svenskarna så lätt på pandemin i jämförelse med sina nordiska grannar där de kvinnliga statsministrarna snabbt påtog sig rollen som den bestämda mamman (Mor Mette, Jern-Erna och Stränga Sanna) som höll barnen (medborgarna) i Herrans tukt och förmaning tills det värsta var över. Den frågan har Sveriges grannar ställt sig många gånger under pandemin.

Det senaste inslaget i stärkt nordiskt försvarssamarbete är avtalet som Danmark, Norge och Sverige ingick här om veckan med syfte att öka säkerheten i Öresundsregionen. Att det är Rysslands tilltagande intresse för, och kränkning av, luftrummet som ligger bakom initiativet är ingen hemlighet.

Nu när åtminstone tre av de nordiska länderna (Danmark, Finland och Sverige) öppnar samhällena efter pandemin, och förhoppningsvis inte anser sig tvungna att dra i nödbromsen längre fram i höst eller vinter, är det dags att höja blicken från den egna valkretsen och staten och gå in för ökat nordiskt samarbete. Den nordiska gemenskapen bör stärkas igen efter den tillitsförlust som pandemin och hanteringen av den gav upphov till.

Alla aktörer var inte övertygande om att det behövdes en gemensam nordisk bank, bland annat norska handelsministern Kåre Willoch, sedermera norsk statsminister och Høyres starke man, lär ska ha sagt “at det fins nok med banker i Norden…”. Med facit i hand är det lätt at konstatera att, NIB, som i sommar markerat sin 45-åriga verksamhet, är en odiskutabel nordisk framgånghistoria. En historia som förtjänar att berättas ofta när det nordiska samarbetet utvärderas.

Den säkerhetspolitiska ödesgemenskapen genom seklerna mellan Finland och Sverige kan än i dag sammanfattas med rubriken ”Det hotade landet och det skyddade”. Det var också titeln på en antologi med historiska och säkerhetspolitiska betraktelser, utgiven för knappt två decennier sedan av förlaget Atlantis i Stockholm. Med sin över 1 200 km långa gräns till tsarens Ryssland, Lenins och Stalins Sovjetunionen och Putins Ryssland är Finland det hotade området (graden av hot kan alltid diskuteras från tid till annan), medan Sverige inbäddat mellan ett försvarsvilligt Finland och Nato-grannar i väst och syd kan känna sig tämligen skyddat.

Norden ligger längst fram i Europa inom digitalisering, men är beroende av privata ekosystem som Facebook och Google. Demokratiska samhällen behöver en journalistik med ett publicistiskt ansvar, men i det digitala samhället fungerar inte journalistiken på samma sätt som tidigare. Förändringen har varit snabb och det är sannolikt för mycket krävt att förutsätta att mediehusen borde ha kunnat förutse utvecklingen och agera därefter. Utvecklingen styrs huvudsakligen av teknikjättarna i Silicon Valley, som i detta sammanhang är mer än ett område, snarare att betrakta som en symbol för en teknologi-industri.

Få saker är så överskattade som nordisk språkförståelse. I en mindre krets av så kallade nordister, ämbetsmän och en del politiker som jobbar med nordiska frågor och aktiva inom medborgarrörelser och andra organisationer med fungerande nordiska nätverk, klarar man sig på något av de tre skandinaviska språken. Ibland tillämpas den så kallade ”blandinaviskan” där ord från två eller tre skandinaviska språk blandas i en salig röra, ofta resultatrikt. Men utanför denna ganska snäva krets är det svårt att få syn på någon form av språkgemenskap, även om vi ofta hänvisar till den som en del av det kitt som binder samman regionens fem länder och tre självstyrande områden.

I dag firas Nordens dag. Datumet är inte slumpmässigt valt, utan markerar samtidigt årsdagen för undertecknandet av det så kallade Helsingforsavtalet (undertecknat 23 mars 1962 i Finlands huvudstad). Helsingforsavtalet brukar allmänt betraktas som det officiella nordiska samarbetets ”grundlag” där riktlinjer för ett resultatrikt samarbete slås fast. Avtalet har uppdaterats flera gånger.