Ibland hävdas att det officiella nordiska samarbetet huvudsakligen består av en rad misslyckanden som sedan följts upp av användbara kompromisser. Som ett exempel på storstilade planer som aldrig blev av nämns Nordek - den planerade gemensamma nordiska marknaden, som diskuterades flitigt 1968-70. Initiativet till detta omfattande politiska och ekonomiska samarbetet togs av Danmark, men främst på grund av oenighet mellan Danmark och Finland förföll sedan planerna. Danmark såg möjlighet att bli medlem i EF, medan Finland, som under kalla kriget iakttog en viss försiktighet i förhållande till Moskva, drog sig ur Nordek.
Som kompromiss grundades sedan regeringarnas samarbetsorgan Nordiska ministerrådet (1971) och Nordiska investeringsbanken (1976). Alla aktörer var inte övertygade om att det behövdes en gemensam nordisk bank, bland annat norska handelsministern Kåre Willoch, sedermera norsk statsminister och Høyres starke man, lär ska ha sagt “at det fins nok med banker i Norden…”. Bankens placeringsort väckte också debatt. Förslaget Helsingfors möttes med skepsis bland skandinaver som räknade med att det skulle bli svårt att rekrytera nordisk personal till Finlands huvudstad. Den som definitivt avgjorde saken var svenska statsministern Olof Palme som pekade på Helsingfors.
Hur som helst, NIB inledde sin verksamhet med syfte att främja hållbar ekonomisk utveckling genom att bevilja långfristig finansiering åt gränsöverskridande projekt, kommunala satsningar och miljöskydd. Till en början handlade investeringarna främst om skolor, järnvägar, flygfält och andra infrastrukturprojekt, men under de senaste decennierna har profilen blivit grönare och den förnyade strategin 2006 fokuserade på hållbar tillväxt.
Med facit i hand är det lätt att konstatera att, NIB, som i sommar markerat sin 45-åriga verksamhet, är en odiskutabel nordisk framgånghistoria. En historia som förtjänar att berättas ofta när det nordiska samarbetet utvärderas. Till saken hör att NIB årligen gör en större vinst (som tillfaller regeringarna) än vad det officiella nordiska samarbetet kostar! Bara en sån sak.
Sedan starten har NIB beviljat över 63 miljarder euro i lån till över 2 200 projekt runt om i världen. Fördelat på de nordiska medlemsländerna har NIB lånat 18 miljarder euro för projekt i Sverige, 13,4 miljarder euro I Finland, 10,7 miljarder euro i Norge, 6,5 miljarder euro i Danmark och 2,3 miljarder euro i Island.
Sedan 1982 har NIB åtnjutit högsta tänkbara internationella kreditvärdighet – AAA/Aaa. 2005 blev de tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen medlemmar i NIB, som idag betraktas som en Östersjöbank. Genom åren har NIB haft svensk (Bert Lindström, 1976-86), norsk (Jannik Lindbæk, 1986-94), isländsk (Jón Sigurdsson 1994-2005), finsk (Johnny Åkerholm, 2005-12) och dansk (Henrik Normann 2012-20), chef. I år utnämndes esten André Küüsvek till ny VD.
Normann, framhöll ofta att NIB ska vara ett komplement på finansmarknaden och erbjuda sådant som kommersiella banker inte erbjuder, långsfristiga lån till projekt som stöder hållbar utveckling och det inte bara i närområdet, utan även globalt. Senaste uppdatering av strategin från 2015 understryker miljöaspekten och det går en grön linje genom bankens agerande.
En enskild satsning som är värd att lyftas fram är NIB:s medfinansiering av reningsverken i St Petersburg, som haft stor betydelse för närmiljön. Utsläppen har minskat betydligt sedan reningsverket togs i bruk och östra Finska vikens vattenkvalitet har förbättrats. Något som sommarstugeägare längs finska kusten tacksamt noterat de senaste åren.
På Föreningarna Nordens 100-årsmarkering 2019 i Köpenhamn, som fokuserade på Nordens bidrag till Förenta Nationernas Agenda 2030, poängterade Normann i ett uppskattat inlägg att företagens engagemang är av avgörande betydelse för att strategin om hållbar utveckling skall nå ut brett i samhället. Regeringarnas beslut och medborgarrörelsernas påtryckning är självfallet viktiga, men företagens roll är avgörande för att det skall uppnås konkreta resultat.
NIB är ett gott exempel på att Norden inte nöjer sig med högtravande retorik när det gäller hållbar utveckling, utan även bidrar i praktiken.
Henrik Wilén
Fotograf artikelbild: Pamela Schönberg