Sveriges spännande riksdagsval var det första i ordningen av tre nordiska parlamentsval som kan rita om den politiska kartan i Norden. Före årsskiftet står Danmark i tur, men ingen annan än statsminister Mette Frederiksen vet exakt när det sker.
Sedan avslutas rundan i Finland som går till riksdagsval i april 2023.
Svenska valet blev inte mindre spännande av att rösträkningen drog ut på tiden. Det så kallade ping-pong-mandatet åkte av och an mellan det blåa blocket och det röda blocket, men landade till sist i det blåa fältet som vann matchen med 176 mot 173. Därmed utsågs moderatledaren Ulf Kristersson till regeringsbildare.
Man kan anta att danska Konservatives Søren Pape och finska Samlingspartiets Petteri Orpo siktar på att kopiera honom.
Samlingspartiet (Kokoomus) har toppat galluparna en längre tid och som oppositionsledare har Orpo skärpt sin profil.
Förutsättningarna för Pape är sämre eftersom han har konkurrens inom det borgerliga blocket av Venstre-ledaren Jacob Elleman Jensen. Enkel politisk matematik gör gällande att statsminister Mette Fredriksen och hennes röda block gynnas av att borgerliga statsministerkandidater för en intern kamp.
I dag har Norden tre socialdemokratiska statsministrar, Sanna Marin (Finland), Magdalena Andersson (Sverige) och Jonas Gahr Støre (Norge). Om ett år kan läget se annorlunda ut. Valrörelserna i Norden präglas av Ukraina-kriget och den påföljande ekonomiska nedgången. Krig är självfallet tragiskt och det är trist med ekonomisk recession, men politik är spännande.
Henrik Wilén
