Den säkerhetspolitiska ödesgemenskapen genom seklerna mellan Finland och Sverige kan än i dag sammanfattas med rubriken ”Det hotade landet och det skyddade”. Det var också titeln på en antologi med historiska och säkerhetspolitiska betraktelser, utgiven för knappt två decennier sedan av förlaget Atlantis i Stockholm. Med sin över 1 200 km långa gräns till tsarens Ryssland, Lenins och Stalins Sovjetunionen och Putins Ryssland är Finland det hotade området (graden av hot kan alltid diskuteras från tid till annan), medan Sverige inbäddat mellan ett försvarsvilligt Finland och Nato-grannar i väst och syd kan känna sig tämligen skyddat.
Debatten om nordiskt försvarssamarbete har gått i vågor sedan Thorvald Stoltenbergs (1931 – 2018) rapport 2009, men frågan om det allt tätare samarbetet mellan Finland och Sverige är ständigt aktuell. Samarbetet är vardagligt på alla nivåer med allt från seminarier och planering till praktiska övningar och manövrar. På seminarier brukar finländarna ställa frågan hur långt Sverige är berett att gå. Svaret från statsminister Stefan Löfven och försvarsminister Peter Hultqvist lyder numera att Sverige är berett att sträcka sig ”bortom fred”. Vad det exakt innebär är dock aningen oklart.
Senaste inlägget kommer från Finlands riksdag där en majoritet av ledamöterna uppger sig vara redo att skicka trupper till Sverige ifall den västra grannen blir angripen. Av 77 tillfrågade (40 procent av ledamöterna) i Utrikespolitiska institutets enkät, uppgav 62 procent att de är beredda att skicka soldater till Sverige vid behov. Drygt en femtedel hade ingen åsikt, medan 13 procent motsatte sig. Cirka hälften av de tillfrågade anser att Finland och Sverige borde bilda en försvarsallians.
Förtroendet för EU i militära frågor är däremot inte lika högt. Trots förpliktelserna i Lissabonfördraget är bara knappt 40 procent av riksdagsledamöterna eniga om att det förpliktar Finland att hjälpa andra EU-länder. Och tilltron till att andra EU-länder skulle hjälpa Finland i kris är inte heller stort. Svaren fördelades jämnt mellan ja, nej och vet inte.
Det ökade intresset för militärt samarbete med Sverige kan enligt experterna tolkas som en reaktion på händelserna i Ukraina, Belarus samt coronapandemin. Det är givet att intresset inte ökat på grund av grannens blå ögon skull, utan på grund av förändringar i omvärlden. Det gäller för övrigt nästan allt nordiskt samarbete, både bilateralt och multilateralt.
Men frågan tål ställas: Håller Finland och Sverige på att ta små steg i riktning mot en försvarsallians?
En av dem som redan länge förespråkat en sådan är lösning är Finlands tidigare försvarsminister (och direktör för Nordiska rådet) Jan-Erik Enestam, som i två debattartiklar i Nordisk Tidskrift 1 – 2 / 2013 drog en lans för en försvarsallians och återkom till temat i antologin Norden sett inifrån (utgiven av Letterstedtska föreningen 2017).
Enestams resonemang går ut på att en försvarsallians mellan Sverige och Finland skulle vara ett slags Nato i miniatyr, men utan de påstådda negativa konsekvenser som ett medlemskap skulle innebära. ”Försvarsunionen” skulle ge ökat strategiskt djup och ha en avskräckande effekt.
Kustjägarbataljonen vid Nylands brigad i Ekenäs på finska sydvästkusten (staden grundades av Gustav Vasa 1546) är ett fast inslag i det militära samarbetet mellan Finland och Sverige. Foto: Bubi Asplund.
Finlands största tidning Helsingin Sanomat har påpekat att de finska och svenska försvarsmakterna utmärkt skulle komplettera varandra. Sveriges försvarsmakt är liten, snabb och vig, medan Finlands är stor, klumpig och uthållig”. Beträffande den senare karaktäristiken går tankarna osökt till Sven Duva (soldathjälten i Runebergs Fänrik Ståls sägner), som inte släppte en jävel över bron.
I Sverige har tongångarna inte varit lika höga och bland många politiska beslutsfattare betonar man fortfarande alliansfriheten, även om det kan argumenteras för att den de facto är ett minne blott.
Nordiskt försvarssamarbete i allmänhet, och med Sverige i synnerhet, är populärt både bland de finländare som är anhängare av ett Nato-medlemskap och bland dem som motsätter sig medlemskap. Anhängarna ser gärna nordiskt försvarssamarbete som en köksdörr in i Nato, medan motståndarna ser det som ett aptitligare alternativ. Båda har sannolikt fel.
I diskussionen om Finlands försvar hänvisas ibland till Sveaborgfästningens uppförare Augustin Ehrensvärd (1710 - 72), som lät hugga in devisen ”Eftervärd stå här på egen botn och lita icke på främmande hielp” i berget vid Kungsporten som är inloppet till Helsingfors. Den underliggande tanken är att finnarna inte ska räkna med utländsk assistans. Men då glömmer man att Ehrensvärd var en svensk fältmarskalk och att fästningen byggdes huvudsakligen med fransk finansiering...
Henrik Wilén
