Norden ligger längst fram i Europa inom digitalisering, men är beroende av privata ekosystem som Facebook och Google. Demokratiska samhällen behöver en journalistik med ett publicistiskt ansvar, men i det digitala samhället fungerar inte journalistiken på samma sätt som tidigare. Förändringen har varit snabb och det är sannolikt för mycket krävt att förutsätta att mediehusen borde ha kunnat förutse utvecklingen och agera därefter. Utvecklingen styrs huvudsakligen av teknikjättarna i Silicon Valley, som i detta sammanhang är mer än ett område, snarare att betrakta som en symbol för en teknologi-industri.
Tidningarnas annonsvolym, och därmed intäktskälla, har minskat kraftigt och i nyhetsarbetet har sociala medier blivit en del av journalisterna dagliga arbete. På sätt och vis har teknologijättarna kapat av den direkta relationen mellan nyhetsmedier och nyhetskonsumenterna. Och lagt beslag på en stor del av annonskakan.
De traditionella nordiska mediernas styrka är deras samhällsansvar, ett ansvar som varken Google eller Facebook vill kännas vid, skriver Carl-Gustav Lindén i sin färska bok Silicon Valley och makten över medierna (Nordicom, 2020). Ålänningen Lindén, som har ett förflutet som journalist på Hufvudstadsbladet i Helsingfors och TV - Nytt på svenska Yle, har bland annat studerat vid Stanforduniversitet och är i dag verksam som biträdande professor i datajournalistik vid Universitet i Bergen.
Lindéns bok, som fokuserar på nyhetsmediernas relation till Facebook och Google, var utgångspunkten för Nordisk kulturkontakts och Föreningarna Nordens webbinarium Nordiska mediehus och trycket från teknologijättarna.
I sin kommentar till Lindéns bok konstaterade Karin Pettersson, som är kulturchef på Aftonbladet i Stockholm och tidigare samhällsdirektör på norska Schibsted, att den nya konstellationen med dominerande multinationella teknologijättar har orsakat en demokratins kris.
Sociala medier har resulterat i minskat förtroende för institutioner och andra medborgare. Samhällsdebatten har polariserats. Pettersson framhöll att en livskraftig journalistik är en förutsättning för demokrati. Problemet i dag är att vi har en offentlighet som premierar känslostyrt innehåll med en underliggande affärsmodell. När detta styrs av ett fåtal globala jättar försvåras ett kritiskt samtal som demokratin behöver.
John Severinson, chef för strategiska partnerskap på Facebook, framhöll å sin sida att företagets journalistikprojekt, som verkat sedan 2017, tar fasta på utbildning av journalister så att de blir bättre på att använda Fb som arbetsverktyg. Facebook är en plattform och genom samarbete med journalister vill man hjälpa medierna att föra ut nyheter för en bredare publik.
Det är uppenbart att Facebook ändrat sitt synsätt en aning efter all kritik och det är lätt att konstatera att relationen mellan teknologijättarna, massmedia, politiker och offentliga institutioner diskuteras allt flitigare. Debattörer efterlyser nationella och globala regler för att få styr på jättarna som helst håller styrningen själva.
Som exempel kan nämnas Facebooks externa, men självutnämnda ”högsta domstol”, där bland annat tidigare danska statsministern Helle Thorning-Schmidt ingår. Många är visserligen lättade över att slippa Donald Trumps dagliga tjafs, men vad betyder uteslutningen för yttrandefriheten? Håller ”Facebook Oversight Group” på att utvecklas till ett globalt sanningsministerium? Och kan ett företag som drivs av vinstmaximering agera i demokratins tjänst?
Frågorna är många, men svaren få.
Henrik Wilén
