Få saker är så överskattade som nordisk språkförståelse. I en mindre krets av så kallade nordister, ämbetsmän och en del politiker som jobbar med nordiska frågor och aktiva inom medborgarrörelser och andra organisationer med fungerande nordiska nätverk, klarar man sig på något av de tre skandinaviska språken. Ibland tillämpas den så kallade ”blandinaviskan” där ord från två eller tre skandinaviska språk blandas i en salig röra, ofta resultatrikt. Men utanför denna ganska snäva krets är det svårt att få syn på någon form av språkgemenskap, även om vi ofta hänvisar till den som en del av det kitt som binder samman regionens fem länder och tre självstyrande områden.
För den som i över tre decennier varit aktiv inom det nordiska samarbetet är det ganska odramatiskt att konstatera att språkförståelsen är överdriven. Idealet hade självfallet varit att språkförståelsen skulle vara utbredd bland Nordens cirka 27 miljoner invånare, men det är den inte. Finlands sjunde president, J.K. Paasikivi (1946 - 56), brukade säga att början till all visdom är att erkänna fakta. Om man tar Paasikivis ord som utgångspunkt kan man föra en vettig debatt om vi ska gå in för att förbättra språkförståelsen i Norden genom att satsa mer på kommunikation på de tre skandinaviska språken eller godta att det förblir en fråga för en mindre grupp entusiaster och låta utvecklingen, det vill säga engelskan, ha sin gång.
Oberoende av vilket alternativ vi går in för ökar engelskans roll som kommunikationsspråk i Norden. Tiden är sedan länge förbi när det handlade om antingen eller. I en mindre krets kan man använda sig av skandinaviska språk och i en bredare krets handlar det om tolkning (som är dyrt) eller engelska.
Inom ramen för det officiella nordiska samarbetet har man råd med tolkning, men nordiskt samarbete betyder i praktiken så mycket mer än officiella sessioner med tolkboxar på plats. Därmed glider samarbetet allt mera över i engelska, ett språk som inte är någon nordbos modersmål och som de flesta talar och förstår hjälpligt. Med yngre generationer lär den utvecklingen gå snabbare. Like it or not...
Pandemin spelar även här en roll. På virtuella möten är det svårare att använda tolkning och därmed har allt fler övergått till att använda engelska ”så att alla kan förstå”. Demokratiskt och praktiskt, men den nordiska språkförståelsen försvagas obönhörligen.
En färsk rapport (”Har Norden et språkfellesskap?”) av Nordiska ministerrådet, ger vid handen att många ungdomar anser det lättare att förstå engelska än något av de tre skandinaviska grannspråken. 60 procent av de tillfrågade (2 000 unga i åldern 16 - 25) uppger att de väljer engelska när de möter en som talar ett skandinaviskt språk. Resultatet sammanfaller med tidigare undersökningar. Språkförståelsen i Norden har försämrats under årens lopp, men det är inte ungdomarnas fel. Världen har förändrats sedan de politiska konstruktionerna Nordiska rådet (1952) och Nordiska ministerrådet (1971) grundades för att förvalta det nordiska samarbetet.
Globaliseringen har stärkt engelskans roll även om det inte är fråga om Queens English, utan snarare en form av ”globish” som alla använder utgående från sina respektive modersmål. I Island och Grönland har intresset för danskan minskat märkbart och det samma kan sägas om svenskan i Finland. Med en sådan utveckling blir det allt svårare att hålla fast vid de tre skandinaviska språken som kommunikationsmedel.
Om man vill upprätthålla och helst utveckla språkförståelsen i Norden bör alla bjuda till. I Västnorden bör man läsa danska i skolan, danskar bör tala tydligare och använda ”svenska” siffror i nordiska sammanhang, norrmän bör tala bokmål i nordiska sammanhang, svenskspråkiga (svenskar, finlandssvenskar och ålänningar) bör anstränga sig att förstå norska och danska, och finskspråkiga bör läsa svenska i skolan för att lättare förstå andra skandinaviska språk. De enda som det inte ställs några absoluta krav på är färingarna, eftersom de läser danska i skolan och deras talade danska är tämligen lätt att förstå.
Föreningarna Norden verkar bland annat för att språkförståelsen i regionen stärks och driver sedan flera år, med finansiering från Nordiska ministerrådet, den virtuella inlärningsplattformen Norden i skolan. Plattformen fungerar på alla språk i Norden, men tanken är att lärare och elever bekantar sig främst med grannspråken danska, norska och svenska. Portalen erbjuder också material om historia och samhälle samt fokuserar på frågor om hållbarhet, klimat och miljö. Per idag har Norden i skolan över 23 000 registrerade lärare och varje dag använder sig över 300 av dem portalen i sin undervisning. Ifjol plockades webbsidan fram 1,6 miljoner gånger! Så det finns utan tvekan ett visst intresse för nordisk språkförståelse inom skolvärlden.
Men beträffande det nordiska samarbetet till vardags handlar det alltså inte längre om antingen skandinaviska eller engelska, utan som Nalle Puh (sv) / Ole Brumm (no) / Peter Plys (da) svarade på frågan om han vill ha mjölk eller honung, ja tack både och...
Henrik Wilén
