Nordisk litteratur står högt i kurs, både utanför och innanför Norden. Nordiska rådets litteraturpris är prestigefyllt och har bidragit till att sprida kännedom om nordiska författare bland nordbor och internationellt. Tillsammans med Nordiska biblioteksveckan, sedan några år tillbaka Nordiska litteraturveckan, har det resulterat i att litteraturen är den kulturform som sannolikt står starkast i Norden.
Få läser grannlandets litteratur på originalspråket, men tack goda översättare sprider sig läsupplevelserna Norden runt. Litteraturveckan, med över 20 år på nacken, är Nordens största litteraturprojekt för barn, unga och vuxna. Högläsningen, ofta i kombination med andra kulturella aktiviteter, på tusentals bibliotek, skolor och kulturinstitutioner i hela Norden och Baltikum samt vid nordiska institutioner runt om i världen når årligen över 150 000 personer i alla åldrar.
Ibland kallas Litteraturveckan, som hålls varje år i början av november i över 2 500 institutioner, för världens största högläsningsprojekt. Genom sociala medier som Instagram och Facebook kan man följa med hur högläsningen genomförts i de olika institutionerna och det är uppenbart att litteraturveckan har blivit en naturlig del av många biblioteks och skolors årliga program.
Till följd av Nordiska ministerrådets sparåtgärder riskerar högläsningen av nordisk litteratur att tystna. Ministerrådet finansierar Litteraturveckan med cirka 500 000 DKK per år, men den är struken ur budgeten 2021.
Föreningarna Norden, som förvaltat litteraturveckan, letar nu efter annan finansiering som möjliggör att programmet fortsätter under kommande år.
Beslutet att dra in finansieringen drabbar den mest folkliga delen av alla nordiska samarbeten, samling till högläsning i allmänna bibliotek och skolor. Tidpunkten är sällsynt olycklig eftersom språkgemenskapen i Norden försvagats under de senaste åren.
Förvisso finns det ljuspunkter, som till exempel den norska ungdomsserien Skam, som gick som en löpeld över Norden och ökade intresset för norska glosor bland ungdomar i grannländerna. Men den stora bilden tecknas dessvärre i dystrare färger. Allt fler ungdomar upplever grannspråket som svårt och väljer att tala engelska i umgänget med nordiska grannar.
Engelskan är förvisso ett bra komplement i umgänget mellan nordbor, men den stärker inte kulturgemenskapen i Norden. Det gör däremot ett evenemang som litteraturveckan, som förutom att den skapar läsglädje bland barn och ungdomar dessutom väcker nyfikenhet för grannens språk.
Kunskap om varandras språk, kultur och samhällen i kombination med personliga relationer kors och tvärs i Norden är avgörande för att stärka upplevelsen av en nordisk identitet.
Sådan verksamhet borde understödas med officiella nordiska medel.
Henrik Wilén
