Årets december är dyster i dubbel bemärkelse, men en av ljuspunkterna – om också hon dessvärre bara virtuellt – är utan tvekan Lucia. Jämfört med ljusspriderskan lucia framstår den danske julemanden, finska joulupukki, svenska jultomten, norska julenissen, isländska jólasveinn, färöiska jólamadurin och grönländska juulimaaq som sju dvärgar. De flesta av dem förvrängda till rena Coca-Cola-tomtar i sina kitschiga röda kåpor och diverse utstyr. Men de säljer bra från år till år och det är ju det som räknas.
Enligt sägnen var Lucia en ung kristen kvinna som levde på 300-talet i Syrakusa på Sicilien. Romarna såg inte med blida ögon på denna unga välgörare som hjälpte de fattiga och spred Kristi budskap. Efter många om och men stacks hon ner med svärd och blev sedermera ett helgon. Själva luciafirandet kan enligt uppgift spåras till 1700-talet och från och med 1800-talet finns det många svenska skildringar om luciatåg och ofta var lucian med tärnor unga män utklädda till kvinnor. Så en man som lucia är inget nytt under solen.
Den luciatradition vi bär vidare i dag uppkom 1927 när Stockholms-Tidningen ordnade den första luciaomröstningen och kröning av lucia den 13 december på Skansen. 1950 följde finlandssvenska Hufvudstadsbladet upp och lät tidningens läsare välja årets lucia som sedan uppträdde i Domkyrkan, skred ner för de många och hala trapporna och åkte kortege genom staden omgiven av tärnor, stjärngossar och små tomtar. Via luciainsamlingen inflyter det medel från både företag och privatpersoner som sedan delas ut till behövande, helt in linje med helgonet Lucias livsgärning.
Dagens lucia är naturligtvis också ”hypad”, men sägnen om henne bär och numera behöver hon inte vara blond, och i vissa fall kan hon till och med vara han, särskilt bland de små. Men när varuhuset Åhléns i 2016 valde att lyfta fram en brunhyad pojke som lucia, blev motståndet så starkt att kampanjen avbröts.
Av någon anledning har luciatraditionen inte riktigt spridit sig till hela Norden, men lever däremot desto starkare i Sverige och det svenska Finland. I Danmark och Norge uppmärksammas lucia närmast bland dagisbarn.
För Sverige har hon blivit något av ett varumärke (i klass med Abba och Volvo) och för den som i över 30 år inbjudits till luciamottagning i den svenska ambassaden antingen i Oslo, Helsingfors eller Köpenhamn har lucia blivit ett av de säkraste tecknen på att det lackar mot jul. Alltid lika stämningsfullt och varje gång har tankarna osökt gått till det forna dagiset Solhem i 1960-talets Helsingfors. Där var lucia höstterminens höjdare och som märks satte det sina spår. En annan höjdare var när Svenskfinlands lucia framskred genom ett fullpackat idrottshus i regementet Nylands brigad i Dragsvik i slutet på 1970-talet. Besöket görs varje år och ingen annanstans får hon så långa och taktfasta applåder som där...
Luciatraditionen har givetvis utsatts för kritik under årens lopp och icke minst själva röstningsförfarandet har jämförts med skönhetstävlingar. Men lucia behöver alls inte vara en ung flicka. På många äldreboende i Sverige och Svenskfinland väljer man en egen lucia bland husets invånare. Glädjen att sprida ljus i det nordiska vintermörkret hänger självfallet varken på ålder eller kön.
Den traditionen är förvisso värd att föra vidare. Sedan får de sju dvärgarna dyka upp med sina gåvosäckar när det är dags.
God jul. Glædelig jul. Hyvää joulua. Gledelig jól. Juullimi pilluarit. Gledilig jól.
Henrik Wilén
